myponnyy.blogg.se

Aylas rygg är alltså missbildad förmodligen medfött eller att det hänt nåt som föl. Koterna under sadeln är ihopväxta nertill mot magen. Det kan inte ha hänt under vår tid med henne för den smärtan skulle inte kunnat gå att missa. Det började för ett par månader sedan då mamma noterade att hon gärna tog korsgalopp efter hinder om vi hoppa på volt. Hon tänkte att det är väl nån muskel som är spänd och masserade henne. Det blev inte bättre och vi tog ut en equiterapeft. Hon tyckte att hon var öm i gaffelbandsfästena. Vi noterade oxå att hon sänkte höger kors lite grann vid longering. Det syntes inget när hon reds.Hon satte akupunkturnålar och så fick hon lite ultraljudsbehandling. Hade även en gubbe ute som behandlar muskler med gummiklubber. Vi tyckte dock inte att det blev nån förbättring och mamma tyckte det var bäst att åka o kolla upp henne på klinik om hon hade blivit inflammerad i nån led pga av nån muskelspänning hon hade. Vi har ju höjt ribban på hennes träning det sista halvåret.

 

På kliniken släktes hältan när knäna var bedövade så hon var alltså inflammerad i sina bakknän. De ville också bara dra en plåt på ryggen för att vara säkra på att det inte var nåt där. Vilket det alltså var. Det är en så pass ful missbildning så de tyckte inte att hon skulle brukas som ridhäst längre :( de dömde alltså ut henne direkt. 

På vägen hem så tänkte mamma på om hon kanske kunde fungera som körhäst iallafall, det är ju iallafall en helt annan belastning. Vetrinärerna tyckte att det iallafall var värt en försök om vi ville det. Men först ska vi behandla hennes bakknän så hon blir ohalt innan vi kan börja med inkörning. Hon ska in på onsdag nästa vecka och behandla knäna. 

 

Med facit i handen så har vi ju sista halvåtet höjt hennes träning och det var väl ett halvår bakknäna klarade sig innan de blev för ansträngda förmodligen pga ryggen. Och nu förstår man ju oxå varför Ayla har verkat osäker när vi har höjt o breddat oxrar till henne. Hon har ju helt enkelt kännt att ryggen inte klarar det. Känns ju väldigt bra att vi inte pressat henne utan sänkt och låtit henne komma på lägre........

 

Att köpa nån ny d-ponny känns idagsläget inte aktuellt, eftersom jag är rätt lång och faktiskt passar bättre på stor häst. Nu har ju vi mammas gamla tävlingshäst också som jag håller på att lära mig att hitta knapparna på. Hon är väldigt känslig. Och sedan känns det ju så stort att tävla bland vuxna , jag blir ju faktiskt 13  i år.

 

Vi ska efter alla röda dagar kontakta nån vet som är speciallist på ryggar och försöka få fram hur pass ont hon har av en ryttare igentligen. Tycker att hon borde vissat nånting,  hon har ju aldrig gjort nånting och alltid positiv till arbete. Om hon kanske iallafall kan skogsridas utan krav nån gång i vecka o köras ett par dagar. Kanske hon kan ha nån liten lätt ryttare på sig o hålla sig på nivån som vi var på för ett år sedan iallafall. Vi får se helt enkelt vad som händer och sker med tiden. Viktigast nu är att hon ska bli ohalt iallafall och det viktigast är ju inte o tävla o träna huvudsaken är att vi kan ha kvar henne o hitta på nåt som hon kan göra . ( jag har ju Livett mammas häst som är 15 år att skogsrida,träna och tävla med. )

 

Så om du vet nån som har nån sele och vagn tillsalu passande d - ponny hör gärna av dig.